Bestiga Kebnekaise med droppfot

Att bestiga Sveriges högsta berg kan vara svårt för vem som helst. Att göra det efter en stroke med begränsad rörlighet och en kraftig droppfot kan tyckas omöjligt. Men får man hjälp med rätt sorts ortos och har en vilja av stål så kan man klara allt. Här får vi träffa Elin Andersson som fått tillbaka både sin livskvalitet och rörlighet med droppfotsortosen – Xtern. Med ortosen som sin trygghet, en vilja av stål och hård träning ska hon nu bestiga Kebnekaise tillsammans med äventyraren Aron Andersson. 

Är du också drabbad av droppfot? Längre ner hittar du mer information om våra droppfotsortoser och informationsblad du kan ladda ner och ta med till din sjukvårdskontakt.

Elin Andersson, var mitt i livet när hon en lördagsmorgon i januari begav sig till gymmet för sitt sedvanliga crossfit-pass. Träning och en aktiv livsstil har alltid varit en naturlig del av hennes vardag. Men just den här morgonen skulle allt förändras. 

Hon stod och pratade innan passet hade dragit igång,med sina vänner när hon plötsligt kände en intensiv yrsel. Först avfärdade hon det som ett blodtrycksfall, men känslan blev snabbt alltmer oroande. ”Jag kände att något var väldigt fel. Sen kom paniken.” minns hon.

Hon satte sig ner på golvet, och hennes vänner märkte snart att något var allvarligt fel. De utförde ett AKUT-test – en metod för att identifiera stroke – men inledningsvis visade det inga tydliga symtom. Först efter några minuter började Elins vänstra arm tappa kraft och hennes tal blev sluddrigt. Då ringde vännerna 112.

Ambulansen var snabbt på plats, och på väg till sjukhuset kämpade Elin för att hålla sig vid medvetande. Hon var övertygad om att hon höll på att dö. ”Allt jag kunde tänka på var att jag måste få se mina barn en sista gång,” berättar hon.

Väl på sjukhuset konstaterade läkarna en hjärnblödning. Hon skickades i ilfart till neurointensiven i Lund, där hon tillbringade den första veckan. Hennes vänstra kroppshalva var helt förlamad, och framtiden kändes oviss. ” Jag sa till min man att det var okej att han lämnade mig eftersom jag nu bara var ett vårdpaket” berättar Elin. Hon tillägger också att hennes man, Christian och hennes övriga familj har gett henne ett enormt stöd och utan dom hade den här resan varit så enormt mycket svårare. 

Efter tio veckor på sjukhus och rehabilitering fick Elin äntligen komma hem. “Jag bestämde mig redan på sjukhuset att jag inte skulle ha med mig rullstolen hem och att jag skulle kunna gå själv på min dotters student i juni samma år.

Det är skönt att komma hem, men också utmanande eftersom man inte har den trygga bubblan av stöd och hjälp runt omkring sig.” Elin kunde inte använda sin vänstra hand, hade stora svårigheter att gå och kunde till exempel inte duscha på egen hand. ”Jag fick börja om från noll.” säger hon.

Trots smärta och begränsningar bestämde hon sig för att inte ge upp. Med daglig träning, envishet och stöd från familjen tog hon sig långsamt framåt. ”Det har varit en tuff resa, men jag ser fortfarande förbättringar varje vecka.”

En av de mer bestående effekterna efter stroken är en kraftig droppfot på vänster sida, vilket ger svårigheter att lyfta foten och även få ett naturligt gångmönster eftersom funktionen att böja i knä och höft också var helt borta initialt. ”Att hela tiden vara tvungen att fokusera på varje steg och ha rädslan att snubbla på sin egen fot gjorde att jag den första tiden blev extremt hjärntrött, jag kunde inte slappna av och lita på min egen kropp”.

Elins kamp för att återfå sin rörlighet tog en ny vändning när hon fick ett oväntat meddelande på sitt Instagramkonto från en följare. Personen, som själv också hade drabbats av en stroke och lever med liknande funktionsnedsättningar i ben och fot, berättade om droppfotsortosen Xtern och hur den hade förändrat hans liv. Nyfiken började Elin undersöka möjligheterna att prova ortosen själv och fick genom kontakter i Köpenhamn möjlighet att låna en Xtern-ortos under sex månader från en fysioterapeut. För första gången sedan stroken kände hon sig fri i sina rörelser. ”Det var som att kroppen äntligen fick tillbaka en del av sitt naturliga rörelsemönster. Jag kunde gå utan att behöva fokusera på varje steg, utan rädsla för att snubbla.” säger hon. Känslan är svår att beskriva i ord.

Här kan du få en inblick i Elins utveckling från de första stegen med assistens och stöd till att få en stabilare och tryggare gång med hjälp av Xterns droppfots ortoser.

Elins nya stora mål är att bestiga Kebnekaise tillsammans med äventyraren Aron Anderson och hans team i slutet av juli i år (2025). För henne är det en symbol för allt hon tagit sig igenom. Det är också ett sätt att utmana sig själv till att ta träningen till nya nivåer. ”Rehabträning kan vara ganska tråkigt i längden så jag behöver nya utmaningar som tar mig framåt” säger Elin.

Hon förbereder sig nu under hela våren genom att träna dagligen, stärka sin uthållighet och träna sig i att gå i mer utmanande terräng. “Det finns ju inga riktiga berg här i skåne, men jag är kreativ och hittar lösningar. Jag har börjat med att bestiga skånes högsta toppar” skrattar Elin. Nu när jag har en Xtern ortos har den här drömmen och utmaningen blivit möjlig. Att bestiga berg med den typen av terräng där det även ingår partier av ren ”via ferrata” klättring skulle jag aldrig klara utan eller med andra typer av ortoser. Tack vare Xtern ortosern kan jag ta mig an den här utmaningen” säger Elin.

Fram till bestigningen av Kebnekaise är Elin även ambassadör för Embreis ortoser. Det är ett samarbete som startade då båda parter brinner för att hjälpa drabbade av droppfot att få tag på rätt ortos. “Jag hade svårt att få gehör från vården när det kom till mitt önskemål att få prova en Xtern. Vid de första besöken blev jag nekad och dom sa bara att dom inte kände till den och att det inte gick att ordna. “Trots att jag hade fått möjlighet att prova Xtern privat under 6 månader och redan visste att den gjorde enorm skillnad i mitt liv fick jag tjata mig till att få en egen ortos utskriven” berättar Elin. 

Det här är ingen ovanlig beskrivning som Elin ger och något vi på Embreis hör relativt ofta från brukare. Det krävs expertis för att avgöra vilken droppfotsortos som passar en patient och det är inte självklart att exempelvis en Xtern-ortos passar alla, men som patient ska man absolut få sin förfrågan och sina önskemål utvärderat. Det har man rätt till.

Anledningen till att vi valde att inleda samarbetet med Elin var för att hon redan använde Xtern och att hon genuint var så nöjd och förklarade att den förändrat hennes liv, berättar Henrietta, marknadsansvarig på Embreis. När det gäller Xtern så är det verkligen en droppfotsortos som gör enorm skillnad för drabbade i alla åldrar, men framförallt för den aktive brukaren där man precis som Elin beskriver, får tillbaka en trygghet när man går, men man kan också få tillbaka möjligheten att springa, klättra och röra sig obehindrat även i ojämn terräng förklarar Henrietta.

Vårt mål som distributör för Xtern i Norden är att droppfotsdrabbade ska veta att ortosen finns och vilken skillnad den verkligen kan göra. Har du droppfot och vill känna trygghet när du går så ska du be din sjukvårdskontakt utreda möjligheten för dig att prova en Xtern.

Varför Elin drabbades och fick en stroke kunde inte läkarna svara på direkt. Elin levde hälsosamt, tränade regelbundet och hade inga uppenbara riskfaktorer. Först efter många olika röntgen-undersökningar av hjärnan och flera månader senare upptäcktes en fistel – en kärlmissbildning i hjärnan som läkarna säger har bildats någon gång under mitt liv. ”Den har legat där som en tickande bomb.” säger Elin.

Det krävdes operation med öppen hjärnkirurgi för att åtgärda missbildningen, och den psykiska påfrestningen under denna period var enorm. ”Jag var tvungen att fokusera på nuet och inte tänka på vad som kunde hända. Jag gick ju runt som en tickande bomb” berättar hon. Ett par månader innan operationen fick Elin träningsförbud och behövde hålla sig i stillhet för att inte riskera ytterligare en hjärnblödning. Självklart kändes det som ett bakslag där och då, men operationen gick bra och jag blev friskförklarad därefter, berättar Elin märkbart berörd.

För Elin har det mentala arbetet varit minst lika viktigt som den fysiska rehabiliteringen. Hon har medvetet arbetat med sitt mindset för att orka kämpa vidare. ”Jag bestämde mig tidigt för att aldrig ge upp, att ta en dag i taget och att fira även de minsta framstegen.” berättar hon.

Hon har använt sig av mental träning, visualisering och att hela tiden ha små mål att jobba mot för att stärka sin tro på att hon kan klara det hon vill. ”Jag har ständigt påmint mig själv om vad jag faktiskt kan göra istället för att fokusera på det jag inte kan göra än.” säger hon. 

Den inställningen har varit avgörande för hennes framsteg och för att hon fortsatt orkat kämpa även när det varit som tuffast. ”Det var aldrig ett alternativ att ge upp”. Att fortsätta leva ett aktivt liv har varit viktigt och det har nog också varit en fördel att jag innan stroken var van att träna med en viss envishet, säger Elin och berättar om en händelse tidigare i sitt liv när hon tillsammans med sina vänner sprang ett Thoughest lopp där hon skadade foten, men fullföljde trots att det efteråt visade sig att foten var bruten.